Kejsaren av Ostar i centrum

August Strindberg upphöjde Västerbottensost till detta epitet, och osten har en särställning i det svenska köket.

Älskad i all sin enkelhet på knäckebröd till sillen och utmärkt som ingrediens i all typ av matlagning. Men ingen vet riktigt hur den kom till, eller varför den inte kan tillverkas någon annanstans än i Burträsk.

Historien börjar 1835 i Lappträsk med flickebarnet Ulrika Eleonora Lindström som vid ett och ett halvt års ålder blir moderlös. Fadern gifter så småningom om sig och Eleonora adopteras bort till ett barnlöst par. När hon är i trettioårsåldern avlider hennes adoptivföräldrar och efterlämnar ett arv på 500 riksdaler, en ansenlig summa på den tiden. Pengarna spenderar Eleonora på en utbildning vid Degeberga mejeriskola i Västerbotten. Hon återvänder 1869 för att ta anställning vid Gammelbyns mejeri i Burträsk, och 1872 blir hon utnämnd till första mejerska på mejeriet som bara något år senare skulle bli platsen där Sveriges favoritost skapas.

Ett misstag bakom den unika osten

Vad det var som hände den där dagen i slutet av 1800-talet när berömdheten Västerbottensost föddes är höljt i dunkel. Kanske var det ett snilledrag av Eleonora att prova en ny metod, men de flesta historierna pekar på att hon blev distraherad av någonting just den dagen. Den mest romantiska berättelsen menar att det var en friare som stal hennes uppmärksamhet. Men oavsett vad det berodde på så drog ystningen ut på tiden och grytan värmdes upp och kyldes ned om vartannat. Eleonora lade ändå osten på lagring i ett år och tog lika väl hand om den som andra ostar. Och när det var dags för avsmakning upptäckte hon att en alldeles speciell smak hade skapats. Alla som fick prova fattade tycke för den smakrika osten och så var Västerbottensost född.

Blev Eleonora distraherad av en friare eller ville hon experimentera, ingen vet riktigt vad som skedde.

Senare flyttades produktionen över till Burträsk Mejeri som togs i bruk på 1930-talet. Man var då noga med att allting av värde skulle följa med till de nya lokalerna; linnedukar, saltlake och husfloran - ingenting fick gå förlorat.

Mysteriet bakom smaken

I slutet av 1800-talet var det flera mejerier i trakten som tillverkade den här typen av ost, vilket fick Henrik Bexelius, mejerist från Västerbotten att slå vakt om kvaliteten på Västerbottensost. Hans son, Johan Bexelius, slutförde arbetet och registrerade varumärket 1910 hos Patentverket och sedan dess är äkta Västerbottensost märkt med ett sigill som intygar dess äkthet.

Förutom historien bakom ostens uppkomst, så är även anledningen till varför den inte går att tillverka någon annanstans höljd i mystik. Mjölken kommer från lokala kor och det har spekulerats om att betesmarken spelar en avgörande roll. Kan det vara en särskild gröda, eller den kalkrika jorden, eller möjligtvis de ljusa sommarnätterna som bidrar till karaktären? En sak är dock säker - det är en smak som är unik.

Och ostmästaren provar noggrant ostarna så att de ska leva upp till smakkraven. Smaken av ambra, eller umami, vars lätt kärva, beska smak harmoniserar perfekt med mjölkens sötma. Och hur otroligt det än må låta gör sig Västerbottensost förträffligt i såväl förrätter och varmrätter som i desserter. Vilket även har gjort den till älskad ingrediens hos kockar och framträdande representant för det svenska köket vid exempelvis Nobelmiddagar och är utnämnd till Kunglig Hovleverantör.

En resa till Ostriket ger mersmak på mer än Västerbottensost!

Relaterade artiklar