Vindelälven – ett biosfärområde

Vad har Vindelälven för likheter med Camargue, Denali, Yellowstone, Amboseli, Serengeti, Ngorongoro, Pantanal, Galapagos och några till platser? Ja, sedan februari i år ingår älvdalen i en kandidatur till UNESCO:s program: "Man and the Biosphere".

Visionen för Vindelälvens Biosfärområde lyder: "Ett brusande äventyr från fjäll till hav, med naturens och kulturens mångfald som källa till utveckling, upplevelser och livskvalitet!".
Vackert så. Och med en älv som reser nästan 50 mil, mellan Vindelkroken och Umeådeltat, så kan man verkligen prata om ett "brusande äventyr". Resan nerför dalgången är inte bara en resa genom storslagen natur, fångad i Evert Taubes vackraste sång Änglamark. Resan är också en färd genom ett tusenårigt rörelsearv.
    På Laisheden vid biflödet Laisälven, några kilometer utanför Sorsele, finns ett av Sveriges största fångstgropssystem. Jägarfolk har funnits här sedan flera tusen år tillbaka. De har satt sin prägel på landskapet och levt i älvdalens harmoni och växlingar.
    Fångstgroparna blev faktiskt förbjudna så sent som 1864. Hur som helst, de bär vittnesbörd om att det vi kallar "vildmark" kanske inte helt självskrivet är en plats totalt opåverkad av mänsklig hand. Dessa jägare har följt renen i tusentals år. Levt i symbios. Och de har självklart satt sina spår på landet de levde.
    Fångstgroparna är inte det enda märket.  

Modellområden för hållbar utveckling

Men vad är då ett biosfärområde? Ja, enklast är väl att kopiera vad som står i förstudien för Vindelälvens kandidatur: "Biosfärområden är områden med höga landskapsvärden som skall fungera som modellområden för hållbar utveckling. Biosfärområdena är utpekade av UNESCO som en del i programmet: "Man and the Biosphere".
    Syftet med biosfärområden är att utveckla kunskap och erfarenheter kring frågor om hållbart nyttjande och bevarande av landskapet. Som UNESCO:s modellområde antar myndigheter, lokala aktörer, forskare, och boende utmaningen att tillsammans praktiskt arbeta med helhetsperspektiv för hållbar utveckling. Biosfärkonceptet har funnits sedan 1970 men det är först under senare år som det har rönt någon större uppmärksamhet i de nordiska länderna.
    I övriga världen är dock begreppet mer välkänt och det finns i dag 621 biosfärområden spridda i 117 länder varav endast fem finns i Sverige. I det stora nätverket av biosfärområden samverkas det på flera nivåer, globalt så väl som regionalt. Biosfärområden fungerar inspirerande och inte reglerande".  Sista meningen tar vi fasta på.

Det blir liv i byarna

På väg nerför älven möter så många olika kulturer som vävts ihop. Samebyar och nybyggare, entreprenörer och visionärer, värnare och brukare av denna änglamark. För en tid sedan arrangerades, exempelvis, Vindelälvsdraget. Folk går man ur huset för att visa just sin bys fördelar. Folkfesten överröstas inte ens av några hundra hundar på besök. Plötsligt lyser det till i fönster som varit mörka, plötsligt ryker det ur skorstenar som varit släkta. Precis som under älgjakten.
    Smörgåsarna i Grannäs och Råstrand är något du stannar till för lite extra. Semlorna i Vindelgransele eller våfflorna i Forsholm är inget du heller tänker missa på den här resan. Men dagen efter att de 30 lagen kört i mål träffar jag Anders Skum. Han håller på och flyttar sina renar inåt landet. Älvdalen har alltid varit ett sätt att resa. Vårvintern, eller gijrradálvvie, som det heter i umesamiskan är tiden när föret blir bättre, när skaren plötsligt bär och det åter är dags för renarna att flytta västerut, mot sitt kalvningsland.

Naturen växlar under åtta årstider

Samerna har sina åtta årstider därför att naturen har sina växlingar. Det är inte konstigt. Mer konstigt är det nog att bara ha fyra årstider och tro att naturen följer med i almanackan. Efter gijrradálvvie kommer gijrra, den sanna våren, på många sätt samernas verkliga högtid. Det är nu renarna når kalvningslandet.
    Gijrra är en tid när allt återföds och löftet om ett liv efter vintern åter finns. Kalvningen är central i den samiska kulturen på samma sätt som påsken är central i den kristna tron. Det är här återuppståndelsen sker, när det nya livet träder in, när allt är förlåtet och framtiden åter syns ljus. Gijrra är den mest intensiva tiden. Allt brådskar. Jokkar som på morgonen var frusna och du kunde korsa på skidor, har innan eftermiddagen brutit.
    Efter gijrra kommer gijrragiessie, vårsommaren, årstiden som inte riktigt bestämt sig. Dagarna är som ljusast, men värmen är ännu inte här. Orkidéerna blommar på undanskymda platser i de djupa skogarna. Markerna förändras när klorofyllet breder ut sig. Sen kommer den riktiga värmen, den riktiga sommaren - giessie, och du går och badar i älven som är en livsnerv genom landskapet.
     2019 får vi veta om Vindelälven klarat sin kandidatur, om den blir upptagen som ett av världens biosfärsområden. Ett av UNESCO:s "Man and the Biosphere". Frågar du de som lever i dalgången är det ju inget tvivel. För finns det något finare än just en Änglamark? 

Läs mer: Vindelälvens biosfärområde och visitvindeln.

Relaterade artiklar